LA FONTAINE AU GALLO

Lettre à mon grand-père

La grol é lë rnar

Lé deu bik

La chawv souri é lé deu bëlèt

Lë gorou d’bëghen é sè keniaw

Lë gërziyoo é la froomi

Lë lou é lë chen

Lë ra d’la vil é lë ra dé chenw

Le lyon é lë ra

Lë Héron

Lë lou é l’eenyè

Lé deu mul

Lë khô é lë rnar

Lë saftyë é lë finenwsyë

La gërnouy é lë beu

Pyérèt é soo pô a lè

Lë lyëv é la tortu

Alors grand-père

Lettre à mon grand-père (texte de Jean-Marc Lépicier)

Sapré parrain
D’abord tu n’étais point mon parrain, tu étais mon grand-père
Et de toute façon je suis à moitié bouqué (vexé)
Tu m’as laissé tout seul, comme un grand fi d’ garce (imbécile)
Tu es parti de l’autre bord (mort) en pleine force de l’âge
Tu avais quoi ? à peine quatre-vingt-treize ans et demi
Mais seulement, tu avais encore toute ta tête et tu étais encore bien avisé (plein d’esprit)
Même que n’y avait plus guère que ta tête qui marchait
Le reste n’était plus coté à l’argus
Tu voyais goutte et tu entendais haut
Et tes prothèses étaient bonnes à foutre à la jaille
Mais seulement, des fois, tu nous faisais buyer (pleurer)
Et d’autres fois, tu nous faisais pisser de rire
Avec tes vieilles histoires de dans le temps
Et puis t’es parti et c’est tout con
J’ai plus de quarante ans et je me sens comme orphelin

Je n’irai point fleurir ta tombe à la Toussaint. Je n’irai point
Je resterai tout seul dans mon coin
Et je me raconterai une de tes histoires
La sienne de la bique à la Mère Couillaud
Ou la sienne de la Mère Joteau
Ou bien une des fables de La Fontaine
Une que tu avais apprise quand tu étais gosse
Mais, seulement, je causerai avec tes mots à toi
Ceux que tu m’as donnés
Ceux que tu avais marqués dans ton petit calepin (carnet)
Ce n’est pas quand on les met en terre
Que les gens meurent pour de bon
C’est quand on ne pense plus à eux
Tu peux dormir sur tes deux oreilles
Moi, je pense souvent à toi
Bon, eh bien dame, c’est pas le tout
Je ne vais pas t’embêter plus longtemps
A tout à l’heure

La grol é lë rnar (Eugène Cogrel)

Een grol khi të su en futyaw hochëy denw son pigo tënë yèl en fromàyj been avenwsë
En rnar k’avë li du né konpërni d’renw kày sa të khi snifë
É s’an fu min de ren ésayë d’lâz alouzë
« Salu a vou, Madeem la grol, kooman sa va-ti anë ? Mé vouz ét pouyë koom een jeen maryë
J’diré meem kë vouz ét parë, koom pour alë chenwtë
S’é ti doomàyj kë ch’së si prèsë anë, j’é en randé-vou
Otërmenw k’sa, jë srë ben rësté avek vou een parti d’la ràysyë »
La grol, koom ben dé mâreenh, èmë léz alouzri é n’pu s’anpozë la pôv a son tour de fér pyëzi
Èl ouvër son pigo, é a la grenwdou ma fày, pour le kontenwtë, soon alouzou parày
Vé, mé deem ël froomàyj, denw la pyas i chëyi é pardi nout konpèr ërnar sitô i t’ël gobi
Just dekày, mon fi,an fér son dinë du midi
« Mèrsi, Madeem la grol, grenw mersi j’vou di. Léz alouzou son koom lé tarâch é koom lé pwëy
I menwj su la pyaw du dô dé syen k’iz’on angërpë. Sët leson, ben mank, è vô ben en froomàyj
Meem si sa vou kawz, j’m’an dëbyâm, khëk doomàyj »
La grol, hontouz é boukë d’avày étë bénë, juri mé trô tar kenwt meem, k’è n’srë pu atrapë

Lé deu bik (Eugène Cogrel)

Lé bik, sa n’ fé ren kë d’broutë, l’erb ben sur, mé ousi lé rouzyë
É aprè, sa cour, sa sawtikhèt, a nou la liberté.
Pti Jenw aan avë li deu, deu d’la meem mér
Pour li, sa teu deu chen, deu lèvëryë.
È fëzé la kours, een bél afèr. mé en biaw jour, lé vla partit ben len.
Pour yèl, sa të l’grenwt èr ou ren
Pti Jenw dë dëpi, s’mi a toutë sa mâreen
Yèl, ma fày, n’an të pwen fâchë mé i chonjë li
« Mé bik, ou sont-èl rèstë bourdë »
Lé chèv, yèl, èz on galopë. È të bënèz dë fèr en biaw vôyayj.
A ben falu kan meem s’arètë é pi n’i’avë dë si bon pâturàyj
Tout deu on u yeu vant pyen d’boon eur. Een di yèl
« Mày, j’dor su pyas »
« Mày, di l’awt, dormir, sa në pwen l’eur. J’vâ alë pu len. Boon nëté »
È krëyë trouvë ou s’abëryë, mé ren de ren. Kë d’chik !
É koom sa sër, a ben falu dormir ô grenwt ér
Vla anfen l’soulày : sa të la matinë. Pour aplë sa sër, è s’mi yèl a brèr
D’l’awt kotë d’la rivyèr, on rëpondi. Lâ vla a kour à la dvalë,
E pi vla en pon been étrë. Deu bëlèt arë just pasë d’fron
S’é-ti lé hâzar du vôyayj ? Nô deu bik, su l’pon, è s’angàyj dë châk koutë dé pyenwch
É vla lé uit pat byenwch khi ariv yèl an pyen mitenw.
Në a në è së rtrouv, nô deuz avenwturyèr
Een dé deu dëvrë ërkulë pourtenw, mé deem l’een koom l’awt, è son ben trô fyér
A vay la rivyèr khi të ben kreuz, s’arë du fér rëfléchir nô deu gloryeuz
Men pwen ! Vla lé kat korn antërbawchë.
Lé deu bik, solid k’è të, koom dë la roch
Pwen d’kartyë. Ô pu for la poch.
D’en kou ël pon li, lë vla dëhenwchë
Lé deu bik avék yeu koorn mëlenwjë, denw ël yaw, è son yèl tombë
É khi së-ti khi yeuz avë apri a nàyjë ? Pèrsoon ben sur, é lè vla nàyë
Moralitë : Vô myeu èt sàyj aan avenwtur. S’é ou k’la bik é atachë k’è n’a k’a broutë.

La chawv souri é lé deu bëlèt (Eugène Cogrel)

Een chawv souri volë yèl tout ëtourdit, é denw en ni d’bëlèt èl atèri
Sëtlat meem khi ëmë ben lé souri surtou pour lé rouchë z’di yèl
"Ma fay, een boon chôz dë fèt, vla dëja mon frichti"
L’awt stë yèl ërmiz dë séz ëmôsyon, é fi d’garn, falë s’tirë vit fé dë stë situâsyon
« Madeem la bëlèt, j’vou dmenwd ben pardon, jë së k’lé souri s’é vout pya d’rësistenws
Mé jë sé een wâziaw, ajusté vô lornhon. »
« J’n’é pwen bezwen d’lunèt pour vér kë vouz ét een souri »
« Si vou vlé pâ m’krér, ouvré don la fnèt ! »
« J’vâ l’fér, mé sitou j’vou rouch avek ben du pyëzi »
La fnèt ouvèrt, la chawv souri s’anvoli yèl vér léz èr
« Fi d’gars, èl avë rayzon. S’è ben vrày, i n’fè pwen asë klér denw la mézon
I fè này koom dan l’khu d’en lou. J’vâ y rmëdyë a tou kou »
La chawv souri n’n’avë pâ yèl, u asé, é n’avë san dout pâ sa tét a yèl
Dé kâzyë d’vid, dé fuzib mal kalibrë, sa ariv dé fày a nou ousi, pôv boonhoom
É lâ vla fourë, sèt inosant la, ché een awt bëlèt, khi të putô malkomod
É khi èmë yèl boulotë léz wézyaw,vi k’sa yi bouchè een trip ou deu
"Sèt sëmeen, fi d’garn, s’né pwen ma fét, kày s’ét-i kë j’va fér astër
J’vâ yi préchë tëjou, é j’vâ atand a vèr."
Fasil a dir, mé vla la bëlèt khi ouvër la goul é khi kmenws à s’en lichë lé babin
Nout chaw-souri s’di yèl
"Bon senw, pourkày j’é-ti grenw pou ? Madeem la bëlèt, vouz an vlé é wézyaw ?
Men mày, é sa s’vày, jë së souri. Zyeuté-ma ben, touchë ma pyaw
Jë n’së pwen een wézyèw, në vou fèt pâ d’sousi "»
La bëlët n’ëtë pwen né d’la dërnyèr avèrs
« Denw ël mur, la, n’y’a en pti përtu, é il è la ivèr koom ëté,
S’é l’chëmen ou ben vouz ét pèrdu paskë mày, j’m’an vâ vou rouchë
Si vouz ét dë l’orin dé mantou »
Fi d’gars, lë pèrtu n’ëtë pâ grenw,i të étrë. Sa të ben just, mé la chawv souri a yèl pasë,
Bënèz d’avày sawvë sa viy. É sa viy, èl lâz avë sawvë deu fày
I vô myeu khëk fày chenwjë d’ëcharp, tournë sa chmiz, pouyë d’awt hard
S’é tenw kourenw an politik, k’nô dëputë, pour yeu, s’é jénétik

Lë gorou d’bëghen é sè keniaw (Eugène Cogrel)

Bouhalé mé garsây, dooné-vou d’la peen. D’la bouhalri n’yaan a tou l’tan, jamé sa n’menwk.
En vyeu gôrou d’bëghen santenw k’il alë tërbali fi vnir tou sé kënyaw, é d’l’ëritàyj i yeu prëchi
"J’n’é k’en pôv chenw, koom tou byen ô soulày, mé stë mèg ëritàyj, në l’vandé pwen mé garsây
Paskë dëdenw, n’y’a en trëzor khi é khutë. J’n’é jeemé su l’andrë ni ô just kày sa të
Mé sé vot kouràyj khi vou l’fra dëkhutë. Garèté l’chenw senw birètë, dé la fen d’la sëyri
Kreuzé, bëché, èrsé, në lèsé ren an frich"
É l’boonoom s’an fu li antër kat pyenwch. Een fày lé përyér dit, é l’yaw bënit ëbrivë su l’sèrkëy
Lé garsây së rmir yeu a l’ouvràyj, èrkelenw denw stë chenw avek ràyj
Du trézor khutë, i n’an vwàyir ren de ren lé pôv gâ
Mé la tér avë yèl étë tèlman ëmëyë, kë n’y’avë pu ren d’awt a fér k’a smë
Iz an fir een tél rëkolt l’ané d’aprë
K’i konpërnir s’kë l’boonoom avé vlu yeu dir avenw sa mor kë l’trâvây, é ben sa të sa l’trëzor

Lë gërziyoo é la froomi (Eugène Cogrel)

En fâyi gërziyon k’avë li chenwtë, d’en bout a l’awt ëd l’ëtë
S’ërtrouvi ben bénë, kenw i s’mi a gërwë. Hèrn dë hèrn ren dë ren. Pu d’bigô pu d’bëghen
En pti khëk chôz i s’an fu kri ché sa vàyzin k’é la froomi
La përyenw ëd li doonë Een ptit chikhèt a gërnuchë aan atandenw l’ëtë l’anpozenw ëd’kërpâyë
« Khëk rouchyaw, khëk gërmiy Een fày avec mày, sàyë boon fiy
Ch’prirë l’bon Dyeu tou lé maten pour k’i vou l’rand, san fày pour yen »
La froomi khi të yél een bouhâlwér n’avë pas gèr la min d’een charitwér
« É biaw jour, khë s’é ti k’tu bwinë tày
Léz ourtày ô soulày,du maten jusk’ô sày, vantyë ben k’tu t’grâlë
Kanw su l’ouvràyj tou l’tan ch’të mày Ren danw ël gozyë é kërvenw d’sày »
« É syen khi diz sa j’yeu di k’sé dé mantri. Mateenh é sày, mëtyé d’chenwtou mày ëch fëzé »
« Bë deem vla kor awt chôz koom sa tu chenwtë tày. É ben fid’garn astër denws don tày. »

Lë lou é lë chen (Eugène Cogrel)

En lou n’avë pu li K’léz os é la pyaw
Paskë rouchë lé wëy N’y avë pu moyen
Justëman A kawz dé chen
La bét dé bwé Trouvi su son chmen
En saprë chen Osi grâ k’i’n’të byaw
« Meem an mi përnenw ëd tou léz amen, S’né pâ vrày, j’n’arë pâ lë dsu
J’vâ yi lésé mon restenw ëd lar
En sël kou d’krô d’sa par é më vla proprëman foutu, ôtan y’alë dousman é poliman
Fi d’gars ! vou n’ét pwen vou a la mizér. Grou é grâ vou dvë vou pôrtë vrày ben
Ou sé-ti k’vou trouvë vou a mewnjë ? Deem, s’n’é pwen moon afér
Men j’vroudrë ben mày savày khi së-ti vout pâren »
« I n’tyen k’a vou d’ét koom mày. Lë maten, la ràysyë é meemn lë sày
Z’èt vou ren k’dé gheu, dé mizérab. Haï é vënë tou parày kë l’dyâb,
Éfyenwkë , mèg koom dé trou d’chou.
Krëyé-ma é suivé-ma, é astër ma fày, vou menwjré a vout fen, Më konpërné vou ben ? »
« Deem sur, mé khë fôt-i fér »
« Pâ grenw chôz, chasë lé chèrchpen, lé syen k’on dé bâton, ë pi ôsi léz awt
Fôra ôsi lichë lë mét é la Métrés, an rtour vouz aré forsëman khëk kârès
Senw kontë en pya anpyeeni d’krokhèt é an pu du lè d’vach pyen een ëkuèl »
 « Fi d’garn ! S’é la bel vi, J’vâ pouvày më sweenhë tërjou
Si dé journë d’mizér s’é ma dërnyér, j’vâ suiv stë chen la senw mënyèr »
E lè vla don yeu tou lé deu an rout Yen k’a l’vant vid
L’awt ki l’a pyen En ki s’dizë li
« Vivman l’lè, lé krokhèt é la soup »
L’awt chonjë li
« Vla en lou ki va devni chen »
Le lou vi pourtenw kë dëryér léz ourày
Lë chen li avë l’kou tou plë
« Khë s’é-ti don sa ? S’é-ti vrày s’kë j’vày ? »
« Ben sur, s’é par la kë j’së nâchë. La pyaw ëkeenyë sa dë ben aan èt la kawz »
« Nâchë ! vou rësté don vou su pyas »
« Pâ tout la smeen, mé n’y’a dé jou... »
« Pour mày, sa fé payë ben chér d’la nouritur. J’ëm kor mieu kërvë d’fen, mil bon diou
É otenw senw menwjë, kouri l’avenwtur »
Lë lou pri soon ëlenw, senw ërmor  E dan lé bwé i rtourni li... é i kour kor

Lë ra d’la vil é lë ra dé chenw (Eugène Cogrel)

Lë jour de Nowel, en ra d’la grenw vil përyi li  son frér rëstë pëyizenw
A pouyë sé pu bèl gëniy pour en friko d’sirkonstenws
Il avë mi lé pti pya dan lé grenw. N’i’avë meem dé mouché pour së torchë l’bâblaw
Dë kày, kë nout ra pëyisenw s’pasë li vrày ben, maten midi é sày
La parti d’lich-paw fu ben hétenwt. Dla bàyt i n’an menwki pwen
Mé deem vla ti pâ k’an pyen mitenw, khëk chouz ven dërenwjë nô deu pti ra
I wàyir yeu koom un bru d’pâ. I s’amnë vantyë ben khëken
Ra dla vil dékenwpi li raktal é ben sur l’awt, dëkâri d’meem.
Vla l’bru ki s’té. Lé pâ s’an von é vla kë rvieen nô deu goulipyaw,
"Êrsyëton nou é bâlifron lë kày khi rëst dë nout ràysyon"
"S’é ben asë pour mày, é l’përchen kou, on kolâsyoonra dan ma bikri
Sa n’sra vantyë pa, ërsëpëy de rwë, mé la trenwkhilitë fra yèl parti du kày
N’y’a përsoon ché mày pour m’dérenwjë. Jë menwj, jë dor, jë bày tou mon kontan
A la përcheen don, mé n’së pwen fâchë. Ou kë n’y a d’la jeen n’y’a pwen d’pyëzi"

Le lyon é lë ra (Eugène Cogrel)

Oon a défày bëzwen, d’en pu pti k’sày.
Een fày antër lé paw d’en lyon,
En ra sorti d’tér koom en vrày ëbôbë
Lë rwë dé bestyô, vlenw ét bon garson,
Montri khi të en Monsyeu é në l’anpozi pwen dë s’n’alë
Krëyë-mày, fô jeemè ërgrëtë een boon aksyon,
Paskë en byaw jour, è trouv sa konpansâsyon
Vlenw alë s’proomnë su la bâs ràysyë,
Nout pér lyon, tou rwë khi të chëyi denw ël filë d’en brakoonyë.
Il u byaw ëz dëmnë, ràyjë é èrkëlë, ren n’i fi,
Lë filè n’ëtë pwen fé an swé d’bideen. I të d’boon kalitë
Troti-trotenw, nout pëti ra par la pâsenw, antandi s’poten, konpërni d’renw
I n’s’ëmâyi pwen, mé sitou s’mi a l’ouvràyj,
E avek sé dan d’dëvenw, i rouchi deu ou twé mây
Si bel é si ben, kë tou l’filè s’dëmâyi,
Délivrenw on s’an dout, nout pér lyon pour dë bon
Tout ëbôbë kor, de dvày la vi a en pti raton
Moralitë : Avek dë l’andurenws é d’la pasyenws
Oon obtyen souvan ben pu k’an forsenw é an s’ëkeenhenw

Lë Héron (Eugène Cogrel)

Sa të en vandrëdi sen é su sé grenwd khèt hochë, ou alë-ti don
Stë doribaw avec son pigo anmenwchë ô bou d’en kou si lon
Sa të ben sur en pér éron, dëlonjenw la rivyér du don.
L’iaw n’ëtë pwen tribouë, oon i vàyë meem khëk pàyson.
La karp bèl koomèr, a sé grenwt èz, è virkwètë avec son konpèr ël brochè.
N’i fëzenw ghèr la charitë, nout héron aan arë fè vantyë sa ptit ràysyon
Iz apërchè d’la berj é son kou tè asë lon, mé valé myeu, k’i krëyi, pasyenwtë kor en pti
« Marchë é z’dézangërpi, sa ouvër l’apëti »
Senw prèchë d’èt een ërmit, i suivè son pti rëjim é apré khëk ègzërsis, nout wazyèw u d’l’apëti
Kenw, s’apërchenw du bor ëd l’yaw, i vàyi dé tenwch ërmonté du fon d’la vâz
Lë bërwè të l’fi donjë koom si të le fi d’en rwë
« Dé tenwch pour mày ?, jë n’së kor pwen a l’ardalëy »
 Lé tenwch miz a la jây, i dékhuti en pti garsaw
« Dë kày ? En pti garsaw, s’é-ti k’on m’pran pour en dodaw ?
J’é a peen dë kày dëfroomë mon pigaw »
Pourtenw ël pöv bougër, il l’ouvri pour ben mwen k’sa.
Pu d’pàyson, pu d’garsaw, i dékhuti tou just en lima.
La lson dë st’istwér, s’é k’i n’fô jeemé dédeenhë.
On menwk dë tou perd an vlenw trô geenhë

Lë lou é l’eenyè (Eugène Cogrel)

Lé syen ki son lé pu for, iz’on tou l’tan ràyzon. Y’aan a k’an son mor d’avày koonu la chenwson
L’awt jour, en biaw ptit eenhè s’abërvë li dan l’iaw d’en rusè
En grenw lou k’avë li ren denw ël kopày vàyi la de kày an fèr son dinë du sày
« Di don, t’é ben khëru, mon pti gâ dë vnir patouyë an pyen mitenw d’ma bàyt
Tu n’së don pwen kë tou sa s’ét a mày »
« Men sman, Monsyeu, j’në pwen vu d’ëkrityaw é pourkày ës’fachê, sa n’é ren kë dë l’yaw
É n’y’a ben pu d’deu lenw antër vou é mày. J’n’é pwen pu koom sa, tribouyë vout bàyt »
« Tu lâz a tribouyë, saprë fi d’garn,
E mi s’é kor pwen tou. L’enw pasë, t’a ben d’tro kawzë. Kày s’é-ti k’t’â di tày, dë mày, à la fày dë Bërë »
« Kooman j’arë-ti pu, jë n’të kor pwen në. È m’abroon kor yèl ma mér »
« Mé si sa n’të pwen tày, sa të  vantyë ben ton frér »
 « J’n’aan é pwen »
« E ben sa të yen d’toon anjenws, kar vou savé m’ëkeenhë la piaw su l’do, vou,.
Vô chen é vô pâtou. S’é vrày, on më l’a di, fô donk kë j’më venwj »
É senw pu chipotë, é senw pu marchenwdë, ô goulyë, le lou yi sawti
Ô fon d’la forè i’të l’treeni é la i të l’dëgëyi, é la i të l’menwji.

Lé deu mul (texte de Jean-Marc Lépicier)

Sa të en jour de fét-dyeu, n’y’a pwen si lontan k’sa,
N’i’avë deu mul khi të a chminë tout deu yèl
Su een pëtit rout khi travèrsë lé lenwd
I’aan a een k’avë su l’do twè ou kat pochë d’byë này
L’awt portë yèl dé sak pyen d’ëkhu, en vrày trëzor.
È n’an të pwen peu fyér.
Deem, s’é pwen yèl ben sur k’arë mi su son do du p’ti kày. I’n’an të pwen kèsyon
È pëtë pu haw k’è n’avë l’ku, é kenw è kawzè a sa vàyzin, è s’ëkoutë pisë
« S’é pwen la peen de vlày m’édë, jë sé ben fort asë.
Tày, t’é een vrày sween
Tu pu la pousyér, tu salirè méz ëkhu »
L’awt mâreen yèl, è n’an të tout honteuz, è n’savë pu ou s’fourë
Een pus a jnou y’ôrè pisë denw la goul.
Men sman denw en virkwë du chmen,
Een gërwë d’komëdyen sortir d’een vëyèt é i’s mir an travèr dë yeu rout
É lè vla, yeu, a tapë su la pu fyèr.
Been antandu, l’byë này, sa të en pya endinh pour yeu.
A fors dë prand dé kou, è kmenwsi a avày maw
« Èd-mày,èd-mày, tày, tu vày ben k’i von finir par avày ma pyaw »
« Ô deem, vày tu ben, mày, jë së pwen fin asë.
J’arë-ti grenw pou de salir ton pày
Men deem, ma fày, tou kont fè, je së pwen si mal bënèz
Dë n’èt k’een pôv mul de ren du tou.
Grenw mèrsi koom dë ren, mon mét à mày, s’é k’en fâyi pëizenw
Mé sman, jë së kor vivant é tày tu vâ an kërvë d’té byawz ëku »

Lë khô é lë rnar (Eugène Cogrel)

 Hochë su en cheen prë d’son poulâyë, N’y avë en vyeu kô khi të la a zyeutë
A drët, a gawch, ô len é ô prë. Fô vày venir on n’së jeemé
Justëman vla-ti pâ k’en jeen ërnar arivë li ben dousman
I vàyi l’kô hochë, i yi di koom sa
« S’aan ë-ti d’een boon nouvel. Jë së ben k’sé vantyë en pti tar
Men la pé denw la natur, on va la fér. Tu peu dësand on va s’bijë
Dëpëch-ta i fô pwen më rtardë, pour portë stë nouvel j’aan é d’awt a vày
A kontë d’anë, tu poura vni é alë, ou k’tu vdra tày é tout té poul
Dan lé chenw tu pourâ pigochë, dë lerb, du gren, jusk’a ton pyen sou
Dësan don j’të di on va fétë sa »
Lë rnar oubliyë d’dir kë son gôzyë të li vid depé deu jour,
Il avë li grenw fen é i s’tordë l’vant koom een souri k’avort
« Pour së kalë lé fyenw, meem en vyeu kô... »
« Su s’këj vày, ch’peu t’apleu moon eemi.
Pour stë boon nouvel jë chonj kë tu t’é konvèrti
Ch’të krë et j’vâ dësand mawgër mé rumatis,
Mé avenw j’veu kan meem t’averti
K’ëj vày d’ou kë ch’së hochë, deu chen khi, su s’kë j’vày, son dé lévëryë
Khi son lenwsë je n’së pwen su khèl tras, Vantyë ben su ta tyeen a tày mon frér
Pour nouz préchë ch’krë ben dë la meem afér. Të bawdë, je sonj k’i n’an fron ren
Në pwen fér la ghér sé pour tou l’mond, Jë dësan é ansanb on fra een rond »
« Bon senw, ch’të di kë ch’së prësë
Jë n’vâ pâ atand, on véra sa een awt fày.
N’y’ara ben d’awt jour pour së rtrouvë »
Nout vyeu kô, ben trenwkhil, é li rëstë a sa pyas.
I të li ben la. Dësand astër, i nan të pu kësyon.
Du rnar i s’mi a rir de sa chyë d’pou.
Sé en vrày pyëzi de trompë en trompou

Lë saftyë é lë finenwsyë (Eugène Cogrel)

En saftyë d’mëtyë chenwtë li du maten ô sày kë sa nan të en vrày pyëzi
Pyëzi a l’wi pyëzi a l’vày. Lé jenw dizë « Së sa l’ërenws ! »
Son vàyzen ô kontrèr khi të li kouzu d’or, n’chenwtë li ghèr é dormë ben mwen kor
Sa të een oom dë finenws. Si défày a l’orë du jour i gawdormë
Son saftyë d’vàyzen an chantenw i l’rëvëyë É l’finansyë ragantoonenw ës pyeenhë
« Pourkày s’é-ti k’la providenws n’avê pâ yèl prévu d’pouvày achtë l’dormi
Koom on fè avec la bàyt ou ben avec s’k’on menwj »
Du kou, en son châtiaw, il lë fi vnir et i yi dmenwd
« Konben geené-vou par enw ? »
« Par enw ? ô deem, s’né pwen ma mënyér ëd’kontë.
En jour apré l’awt, pourvu k’j’atrap ël’bou d’l’ané »
« Bon ! é ben denw ës kâ-la, prëchon a la journë »
« A la journë, mé sé du parày ô meem, n’y’a dé jour jë geenh ben é pi d’awt je geenh mwen
N’y’a ousi dé jou d’fèt, é pi d’awt k’i fô choomë
N’y’a lé syen a la Maryàn, é pi léz awt a monsieu l’Khurë
S’é vrày léz en fon tor éz awt, jë n’peu pwen l’nië »
Lë përnenw pour en gërlubyë, é ryenw ëd’sa naïftë, i yi di
« Avec voz idë d’filozof, vou, vou m’pyézé. Vàysi sant ékhu, përné-lé é gardé-le
Sa poura vou servir dé fày en kâ d’bëzwen. Mé kant meem përnéz an grenw swen »
Lë saftyë krëyi li avày tou l’arjan d’la tér, li khi n’avë jamé tenw yu é tenw vu
I s’an fu d’renw ël khutë denw sa kav sou la tér dé fày k’en drog veen lé li volë, lé feemeuz ékhu
Mé an meem tan il avë ankavë d’awt chouz an pu,
Pask’apré sa not wazè ne rëyë pu, ne chenwtë pu. Astër pu d’ghé luron pâ pu kë d’soom.
Pour not saprë boonoom denw sa mézon an pyeen nëtë, en markou fëzë-ti du bru i s’dizë
« Sa y’é en lâron vol méz ëkhu »
A la fen du kont, nout saftyë n’i tënenw pu, ché son vàyzen i san rfu, le syen k’i n’rëvëyë pu
« Randé-mày, k’i yi di, mon soom é mé chenwson, é ërpërné, si vou vlé, vô sant ékhu »

La gërnouy é lë beu (Eugène Cogrel)

En biaw jour, an rvënenw dé Rôgâsyon, een gërnouy vàyi en beu, bon senw kë sa n’an të-ti en grou
La pôv khi n’të yèl pa  pu grous k’een eu, la vla jalouz é ki veu yèl devni ousi grous
Derenw è s’mè an tren d’esayë d’imitë l’toren
É è s’gonf é è s’gonf. È d’menwd a sa sër , khi la zyeut ëbobë
« Fôt-i kor kë j’gonf ? Jë së-ti grous asë ? »
« Ô deem pwen ! T’aan é kor ben len ma fiy »
« É koom sa, j’aan apërch-ti ? »
« T’â kor tou pyen a fér. Buf, buf »
« É astër, ma chèr sër, j’i së-ti ? »
« T’aan é kor len, ma pôv. Buf, buf »
Sur mé deem, è gonfli, è gonfli tenw é si ben k’èl an tarji
An mil morsyaw, sa pyaw an voli é su pyas ben sur, èn an tërbali.
Nout pôv mond aan é ousi pyen dë jan khi n’son chë ben ghér pu fen
Khi voudrè ben yeu ousi breemë pu haw k’iz on l’dëryér tërwë
Dé syen khi jou lé jày chupë é khi s’an rvyeen en day dan l’ouray é l’awt dan l’khu

Pyérèt é soo pô a lè (Eugène Cogrel)

Pyérèt avë yèl mi su sa tét en pô pyen d’lè, ben posë su en morsyaw d’gilè d’leen
Khi fëzè ma fày en bon kousinè. A grenwd ankalë, èl alè la len fér son marchë a la grenw vil
Pour l’vôyàyj, è s’të ben housëy, kôtiyon kourtaw pour ét ben ajil
Surtou k’anë è të prèsë. Pour en bon pri, è kontë vand son lè, son pô tou sa ansanb
Ë pi aprè, avek lé sou, è chonjë fér en biaw pti kou. Sèt douzeen d’eu èl achëtrë
" Dë kày mét sou sèt poul a kwë, é ô pu mal
Vla katrë ven poulèt a kour denw lë pëti prë dëryér ché mày
J’anpozrë ërnar khi vdra li më lé mewnjë. É een fày ben grâs, j’vanré tout mé poulèt
E avek lé sou, j’achtrë ben deu poursyaw.
Deu twé jwentrë dë brenw, sa yeu fra ben yeu bàyt
É kenw denw yeu sou, i sron ben grou é grâ, j’lé rvandrë en bon pri, é sa m’fra ben d’kày
Avék son pti bodè, achtë een bél vach, k’ëj mètrë a pét, a la pyas dé poulèt
S’é sa fér déz afér, é a maten, n’y’a du soulày, la viy é bèl "
Dé rév, s’é vrày, on peu an fér een triktrâyé mé kë sa n’nouz anpôz pâ d’savày s’kë fon nô pyë
Justëman an pyen mitenw du chmen en châyô n’i’avë.
Pyérèt në vàyi ren, tërbuti dsu, é lâ vla ki chë. Lë pô chëyi li ousi, é vla lë lè denw la pyas ëvâyë
Adyeu bodè, vach, poursyaw, é poul a kwë. Pu bëzwen astër d’alë ô marchë
Avenw d’ét fèt, sa fortun é balifrëy. È rtourn vèr son boonoom, é z’dëbyâmë
An grenw denwjë dë s’fér bawdë. On n’nou di pâ si s’é ben vrày khë sa fu fé
L’istwér tourni an fars, la fars du pô a lè
Mé antër nou, khi s’é-ti khi n’a pâ rèvë dë ben bél chouz khi finiré par arivë
Paskë sa nou doon télman du pyézi. Toultan s’a étë, é kor toultan sa sra.

Lë lyëv é la tortu (Eugène Cogrel)

Sa n’sèr a ren dë tarinhë, é d’kourir aprë, paskë sa të just a l’ër k’i falë partir
La tortu aan avë fé l’pari avec en lyëv. Lë rézulta d’la kours aan aporti la prëv
« Èt-vou ben dëlâsë, Monsieu lë lyëv a maten.  Si sé bon zyeutë ben stë pôtô k’on vày la len
J’vou pari k’vou n’i s’ré pwen avenw mày mawghër vô grenwd khët é vô grenwdz orày »
Koom ëdôdë, lë lyëv së dmenwd si tou haw i n’a pwen rèvë
Së vèr défyë par een tortu, sa n’yi të kor jeemé arivë
« É ben vla d’awt choz, kày s’é-ti khi vou pran anë
Vou la vyèy Karabos, avek vout chawf-pyë su l’dô
Vou vlë vou mëzurë a mày, é vou prétenwdë geenhë ?
Dir sa a en chwaw dë bwé, i vou doonrë en kou d’pyë
I vou födrë vantyë, fér en pti rëjim avenw, pèrd ma fày khëk kilô, prand en pti ërmontenw »
«Tu bobiyoon  mon gâ, s’é-ti k’t’arë een chyë d’pou
Dë n’pouvày ét su mày en biaw é gloryeu geenhenw "
Bëné, nout lyëv doon soon asenw, l’dëpar é doonë. Penw !
La tortu dëkâr yèl sitô, bërdi-bërdenw, mé tëni-tënenw, en pyë dvenw l’awt é en pyë aprë l’awt
Le lyëv n’avë li a fér, kày dir,... a peen kat saw pour ét a meem d’ankarbalë du bu lé potyaw
Dé saw koom i së an fér, kenw lé chen yi kour ô khu,
An travé dé chenw d’chou ou ben trastenw lé lenwd
Mé pwen d’sa mé boon jan, il avë li ben l’tan,dë wi léz wézyaw chenwtë, savày d’ou k’i vnë l’van
I rouch een lizët a drët, i gërnuch een kârot à gawch
I va vand sé pày, i tonb su een ëchalyë d’bourdeen
I krë k’s’é d’soon oonër, dë muzë par si, d’tareenhë par la
La tortu yèl në muz pwen, chminenw koom een èrkëlyë.
Du bu èl apërch, èl lë vày, s’é yèl khi va geenhë
Nout sawtikhètou lë vày ousi, lë vla khi s’ëlenws
Dam y’a ren d’tèl k’en nyan ëmouvë mé deem sa të trô tar pardi
La tortu arivi yèl kan meem avenw
« Hé ben, khi s’ë-ti k’avë ràyson ? A kày s’é-ti k’sa sér la vités ?
È n’é pwen, Krë-mày, s’kon peu noomë een boon mëtrés
Pourtan saprë fi d’gars tu kour vit et tu roulè ton khu dan ta chmiz
Mé vràyman, t’é tro bèt et të vla tày ousi pataw su la galèt"

Alors grand-père (texte de Jean-Marc Lépicier)

Alor pâren
Sa të ti a ton gou ?
Sa ta ti fé pyeuzi ?
Tou pyen, tou pyen
Men sman, kë n’ya ti ?
Jë së ben, jë së ben
On mëlanj lë lar é l’kochon...
Jë së ben, jë së ben
Sa s’vày ben k’oon a ëtë ôz ëkol...
Jë së ben, jë së ben
É mon koomi la, kooman tu l’trouv ?
Jë së ben, jë së ben
Mé kan meem té putô bënèz
Sa ta raplë dan l’tan
Ben tan myeu
Bon bë deem s’é pâ l’tou pâren
Si sa ta fé pyeuzi, touch’n’an en mo ô bon dyeu
On yi gardra een pyas ô prëmyë renw
J’të fé een biz. A la përcheen. Salu pâren.

Retour à l'index